Hej sitter här och läser inlägg som andra personer skrivit och tänker är jag verkligen inne på rätt spår. JOOOOOO det är jag. Jag darrar av ilska, besvikelse, ledsamhet, jag har precis för en vecka sedan fått reda på att min f.d pojkvän haft en relation med sin 52 åriga massör.

Jag är 37, han är 30. Han har i över 3 års tid varit snäll, omtänksam, styvpappa till mina barn. Vi har inte bott ihop under denna tid men har haft det väldigt bra och planerat en framtid ihop. Ni vet allt det där med villa, vovve och volvo. Men plötsligt händer det då. Jag fick reda på det hemska som jag bara ville skulle va en dålig film. HAN HAR VARIT OTROGEN.

Jag satt då hemma förra onsdagen, går in på min pojkväns gmail. Jag gör det och snubblar över ett brev som han fått från sin massör (i hans skräppost).Snubblar är väl fel ord jag snokade lite men hade den där känslan som man inte kan sätta fingret på.

...

Hej,

Det är inte så lyckat att sitta i telefon en timma på natten, men det är väldigt typiskt oss. Jag tycker fortfarande att det hade varit bättre att sitta ute någonstans och vill fortfarande lyssna på dig. Trodde du menade vad du sa när du ville göra det och blev glad när du kom med förslaget.. men du struntade i mig igen.

Allt det du sa till mig inatt, att det inte spelar nån roll vem jag är bara du får knulla...

Du kan tycka jag är riktigt dum men jag tror inte på dig. Men jag förstår att din önskan om familj är så viktig för dig och det får jag acceptera.

 Ett liv med dig och mig hade inneburit andra saker. Frihet framför allt, att kunna göra vad man vill när man vill. Resa iväg ibland, koppla av. Jag hade viljat följa med dig till Bosnien. Kanske nån gång skaffat hus där...det finns många saker att fylla sitt liv med. Men just nu har du andra önskningar, jag förstår det.

Jag vet inte varför du oftast är så hård mot mig, men antar att det är ett försvar för att jag inte ska komma dig närmare.

Ett försvar som är helt onödigt M*****. Jag håller inte dig fast, förstår inte varför du tror det är så.

Jag försökt att få dig att må bra i mitt sällskap, att få dig att uppskatta det du har hos mig. Jag kan verkligen längta efter att få sitta och dricka en kopp te med dig, eller att få ge dig massage, så enkla saker egentligen.

Du tycker nog jag är för snäll eller kanske jättemesig mot dig och det är nog så. Men det är tydligen något nytt för dig att någon prioriterar dig framför sig själv.. En bitchig tjej tror inte jag du behöver.

Som jag sa inatt så vet jag att du är mjuk och go, du är ingen hård kille, kanske bara att du vill visa mig den sidan. Men när jag ser på dig så ser jag den mjuka killen och han är bäst, det är sån du ska vara.

Jag vill att vi ska träffas M****, det vi gör när vi ses är inte bara knull, det är nåt alldeles jävligt skönt med dig. Men vi ska inte det, jag kan inte tillåta mig att ha det såhär mer. Jag vill inte att du kommer hit och knullar av dig varannan vecka. Det har varit bra för dig, en kvinna som bara vill ha dig, som du säkert vet du inte delar med nån annan.....

Jag visste oddsen M*****, jag ville bara ha det gott med dig den tiden vi kunde.

Men du skulle gett mig den timmen att sitta och prata som du sa. För du säger olika saker hela tiden i telefon. Och det är svårt...

 Jag älskar dig..../Musfia

Detta är det faktiska brevet från denna 52 åring. Jag konfronterade denna kvinna och min fd pojkvän. jag ringer upp henne och honom samtidigt och vi har en sk. trekant per telefon. Hon intygade att de haft en sexuell relation sedan 2 december 2011. Han erkände detsamma. Den natten körde han hem till denna kvinna på 52 år och skulle göra slut. Men det blev som det blev. De hade sex och han kände sig smutsig och ångrade sig djupt efteråt. Detta är vad han säger till mig då. Sedan i onsdags förra veckan har DE BÅDA konstant kontaktat mig via sms, samtal, facebook. Han för att han vill få mig tillbaka och hon för att hon vill hämnas. Vad fan gör man. Känner mig kluven, förbannad vill bara att de ska låta mig vara. Vill tillägga att hon hela tiden vetat om att jag finns med i bilden. Vad är det för sjuk person som gör något sådant. Är det fel på mig, räckte jag inte till, förtjänar jag inte bättre.....vart tog respekten vägen??????

Ville ju så gärna att vi skulle ha det bra. Men allt raserades. Mina barn gråter, de är sårade. De saknar sin styvpappa. De vill väl att mamma ska ta tillbaka deras ALLT. Men kan man verkligen göra detta. I mitt desperata hopp om att hitta en lösning googlar jag på en massa sidor för anhöriga som lever med sexmissbrukare. Hittar ett nummer yeahhh tänkte jag, äntligen kan jag få svar. Jag ringer och i andra ändan svarar en manlig röst. Fannnn tänker jag, ska jag sitta här och förklara för en man. Men jag fortsatte. Jag beskrev min nuvarande situation och hans svar va "spring så långt du kan, han kommer inte förändras". Den manliga rösten fortsätter "han kommer säga att han ska göra allt för att förändras, han kommer ljuga för dig, och fortsätta med sitt missbruk, du kommer få uppleva allt detta 1000 gånger om du stannar kvar". "det är en sjukdom han kan inte rå för, det är inte ditt ansvar att göra honom frisk och ställa krav på honom, det kan bara han göra". "DET ÄR INTE FEL PÅ DIG UTAN HAN HAR SEXUELLT DYSBERONDE"

Efter 15 minuters samtal väljer jag att tacka och vet att denna manliga person har helt rätt. Känner mig tom och undrar vad jag ska göra. Ingenting känns det som. Jag ska bara va.

Har sedan i söndags ändrat mitt nummer och har numera ett hemligt nummer.  I söndags försökte han kontakta mig genom mina vänner, släkt och min äldste son som är 14. Efter att ha misslyckats kom han utanför min bostad och ropade på mig. Detta var första gången jag träffade honom efter det enorma sveket. Det bara kokade inom mig. Jag slog upp dörren gick ut och började skrika en massa fula och hemska ord. Ville bara att han skulle känna samma smärta. Vände på mig och skulle tillbaka till den lilla trygghet som fanns i mitt hem. Jag blir rädd och tänker att nu kanske jag får stryk. Han håller i dörren och ber mig stanna kvar jag sliter och drar i dörren. Då händer det som aldrig får hända, jag tappar greppet och rusar ut och börjar slå och sparka. Han står kvar och upprepar "slå mig slå mig, jag är en skitstövel jag förtjänar det". Då blir jag helt still. Kan inte röra en ända lem i kroppen. JAG ÄR INTE AGGRESIV. Jag hatar våld, skulle ju aldrig vilja slå på någon....????? Han har fått mig att tappa greppet, vad gör jag?

Jag klarar inte a detta mer, vad gör jag nu? Vad är nästa steg? Hur fan ska jag leva med mig själv efter detta? Jag känner att han smutsat ner mig, mina barn och min familj.

Jag skriker efter HJÄLP.